Jag älskar mina föräldrar. Det finns inga människor i världen som är som dem. De är helt fantastiska.  

Det finns inga som gjort så mycket för mig som de gjort. Även om jag kan vara både odräglig och annat ibland. De älskar mig ändå.
De har skjutsat mig hit och dit till stall och hästar när jag var yngre. Jag vet inte hur många timmar pappa suttit i ett iskallt ridhus och tittat på mig när jag ridit. De har hjälpt mig med läxor och bråkat lite när jag envisades med att inbilla mig att jag inte kunde. De har gett mig en underbar barndom, ja inte bara det, allt.

Vi är så otroligt lika på många sätt, mina föräldrar och jag. Kanske mest jag och pappa, kanske det är därför vi har lättast att börja bråka. Vi är lika tjurskalliga båda två...

Mina föräldrar är så otroligt mycket för mig, att jag aldrig någonsin skulle få plats med att skriva det i en text. De är både mina bästa vänner och mina föräldrar. Och jag är så otroligt tacksam för det. Att jag får ha en sån bra och nära relation till dem. För, de gör mig starkare och utan dem vet jag inte alls var jag skulle vara.

Tack för att ni är mina föräldrar.