Jag ser sol för första gången på hundra år känns det som! Härliga tider. Dock saknar jag trycket i min dusch i Kalmar lite grann...men det är väl också det enda just nu.
I morse såg jag också att jag inte kollat min mobil sedan igår förmiddag, och det mina vänner, det hör definitivt inte till vanligheterna. Skönt var det förstås.

Idag ska jag intervjua farfar, eller snarare, jag ska be honom berätta om sitt liv och skriva ner det. Lär inte behövas så överdrivet mycket frågor, för han tycker om att babbla lika mycket som jag.
Sen ska jag och pappa övningsköra, utan att ha ihjäl varandra den här gången. Tror vi kan lyckas riktigt bra!

Nej hörni. Nu ska jag dricka upp mitt te och fortsätta blicka ut över liseberg i höstskrud. Ser rätt mysigt ut faktiskt med attraktionerna och alla gula löv...

Puss!